 Fallbeskrivning, resultat av amalgamsanering
FLICKA, 15 ÅR, STUDERANDE
Denna patient fick sina första amalgamfyllningar redan som 3 åring. jag vet det säkert, eftersom det var jag själv som gjorde dem. Kariesaktiviteten var tyvärr hög, och redan som 5 åring hade hon samtliga åtta mjölkkindtänder reparerade med amalgam Patienten har ända sedan födseln besvärats av allergiska problem. Hon föddes med eksem, och redan som 5 åring drabbades hon av en besvärlig astma, som skulle tvinga henne till daglig medicinering och många sjukhusvistelser under hela den kommande uppväxttiden. Astman började fyra månader efter att två djupa kaviteter hade lagats med amalgam. Patienten har också så länge hon kan minnas lidit av svår huvudvärk. Den sades vara ärftlig, eftersom både fader och farfader var drabbade. Dubbelseende var ett annat problem under flera års tid. Patientens moder har tillhört mitt fasta revisionsklientel sedan jag började min verksamhet som tandläkare. Våren 1984 berättade hon att dottern (som hade gått i skoltandvård på annat håll de senaste fem åren) var ledsen för att hon på grund av sin astma inte kunde åka till USA som utbytesstipendiat under ett år. Det skulle flera av hennes skolkamrater få göra. När jag hörde detta, förde jag en amalgamsanering på tal. jag menade att dotterns allergiska problem mycket väl skulle kunna bero på de amalgamfyllningar hon hade. Modern replikerade att dottern hade haft sina allergiproblem sedan födseln "och hon föddes ju knappast med amalgamfyllningar i munnen"! Visserligen inte, men vissa forskare påstod att kvicksilver från moderns amalgam kan påverka fostret negativt. (Det här var innan LEK utredningen hade publicerats, och det var alltså innan Socialstyrelsen själv varnade gravida kvinnor för omfattande amalgamarbeten på grund av risk för fostret). På den tiden då modern var gravid med patienten fanns sk mödratandvård. Det innebar att gravida kvinnor erbjöds kostnadsfri tandvård. De flesta passade på att utnyttja detta generösa erbjudande, kanske även denna patients moder. Eftersom jag har alla journalhandlingar bevarade sedan jag började min verksamhet, kunde jag ta fram moderns journal från den tid då hon var gravid. Mycket riktigt, tand 16 hade då försetts med en mycket omfattande amalgamfyllning, och den stod vid hopbitning i kontakt med en guldkrona i motstående käke! Kanske hade denna insats för moderns tänder påverkat fostret negativt. Inför dessa uppgifter samtyckte modem till en amalgamsanering av dotterns tänder under förutsättning att dottern själv gick med på en sådan.
Då patienten konsulterade mig våren 1984 var alltså frågan om hennes allergiska besvär kunde tänkas ha något samband med de amalgamfyllningar hon hade i munnen. jag meddelade henne att vissa forskare anser att kvicksilver från amalgam kan påverka immunförsvaret negativt, och att detta i sin tur skulle kunna innebära en ökad risk för allergiska problem. jag meddelade samtidigt att ansvariga myndigheter har en annan uppfattning enligt dessa kan ingen bli sjuk av amalgam. Mot bakgrund av den information de fick ansåg patienten och hennes moder att det kunde vara idé att avlägsna förekommande amalgamfyllningar för att se vilken effekt det skulle kunna ha på patientens hälsotillstånd. Patienten hade sedan fem års ålder tvingats till dagligt bruk av salvor, stolpiller, näs och ögondroppar, sprayer m.m. Hon hade utan varaktigt positivt resultat provat på olika former av antibiotika, Bricanyl, Brondaxin, Hydrocortison, Lomudal, Mollipect, Teo dur, Theovent, Theon, Ventoline m fl.
Av de 32 tänderna var samtliga fyra visdomständer helt retinerade. De hade med andra ord inte växt fram. Antalet amalgamfyllda tandytor var elva (sju fyllningar). Inga andra restaurationer fanns. Tändernas stödjevävnader var utan anmärkning. Patienten hade ett sk öppet bett. Denna bettform disponerar för bettstömingar. Sådana fanns också av allvarlig art, och de skulle mycket väl kunna förklara patientens huvudvärk. De abraderade hörntänderna i överkäken var tydliga bevis för de synnerligen störande balanskontakter (mediotrusionsinterferenser på fackspråk) som fanns på bägge sidor i bettet. Jag nöjde mig första gången med att, byta ut en enda amalgamfyllning mot komposit. Patienten ombads att anteckna de förändringar i symtom i en som eventuellt skulle kunna tänkas uppträda som en följd av amalgambytet. Hon uppmanades att inte bli orolig för eventuella försämringar i hälsotillståndet. Sådana var inte ovanliga i samband med amalgamsaneringar, och de var enligt min erfarenhet alltid av övergående natur. Då patienten återkom ett par veckor senare, meddelade hon att hon hade haft huvudvärk i flera dagar efter förra besöket. Eftersom huvudvärk hade förekommit relativt sporadiskt under de senaste månaderna, tyckte hon att detta var anmärkningsvärt. Vid detta besök avlägsnades ytterligare två amalgarnfyllningar, och patienten förbereddes på eventuellt nya förändringar i symtombilden. För att inte "styra henne" undvek jag att besvara hennes fråga om vilka symtom hon nu skulle kunna förvänta sig. Vid nästa återbesök två veckor senare berättade patienten att hon hade reagerat annorlunda än tidigare i samband med att hon hade konfronterats med en hund. Dagen efter mötet med hunden rann ögonen mer intensivt än tidigare. Den svullnad i ögonregionerna som hon hade vant sig vid i sådana sammanhang hade dock uteblivit. De här förändringarna i patientens reaktionsmönster var ju på intet sätt revolutionerande, men de utgjorde ändå en indikation på att vi var "på rätt spår" i behandlingen. om patienten inte hade varit påverkad av sina amalgamfyllningar hade hon inte heller reagerat i samband med avlägsnandet av dem. Vid detta besök byttes ytterligare en amalgamfyllning mot komposit. Då patienten återkom ett par veckor senare, kunde hon berätta att huvudvärken nu var borta. Däremot rann bägge ögonen konstant, och den vänstra ögonvitan var rödsprängd. En annan förändring var att nässlemhinnorna hade svullnat igen. Patienten förvånades över att hon nu i december hade fått eksem i bägge armbågsvecken. Visst brukade hon få eksem på armarna varje år, men aldrig annat än om våren. Vid detta tillfälle avlägsnades de tre sista amalgamfyllningarna, och patienten uppmanades att fortsätta att föra dagboksanteckningar över eventuella förändringar i symtombilden. Jag återsåg patienten efter ett par månader, och hennes medhavda anteckningar erbjöd intressant läsning. Huvudvärk hade kommit och gått sedan vi sågs sist. Ögonen hade runnit av och till. Hårbottnen hade blivit egendomligt torr, och stora hudflagor kunde skrapas bort på ett sätt som inte kändes igen sedan tidigare. Patienten hade också fått eksem på stora delar av kroppen, och huden upplevdes som torr och stramande. ibland hade den känts så stram och skör som om den skulle kunna spricka sönder. Vissa dagar hade patienten besvärats av kliande utslag över hela kroppen. Modern ledsagade patienten vid besöket, och hon upplevde att den symtombild som hade visat sig de senaste månaderna starkt påminde om de förhållanden som rådde då patienten befann sig), i 2 6 års ålder. Modem påminde sig med fasa alla starka mediciner och salvor som dottern hade tvingats använda under hela uppväxttiden och alla hyposensibilitetsförsök som förgäves hade gjorts för att patienten skulle kunna tåla häst, hund, damm, pollen mm. Hon hade blivit så dålig av dessa att man till slut bara "körde mot damm", som modem uttryckte det. Patienten hade till och med vid vissa tillfällen varit inlagd på sjukhus för sina besvär. Både patient och moder lugnades med att de nu uppblossande besvären sannolikt var av övergående natur. Man kunde betrakta det hela som kroppens reaktion över att amalgamet hade avlägsnats. Det var inte märkvärdigare än att en alkoholist som under många år har vant sin kropp vid alkoholtillförsel reagerar negativt med sk abstinensbesvär om alkoholtillförseln plötsligt upphör. När nu amalgamfyllningarna var borta, var det dags att korrigera bettet för att uppnå bästa möjliga bettfysiologiska situation. Ett öppet bett bjuder ofta på svårigheter i dessa avseenden, och detta bett var inget undantag. Den som har läst min bok med bettfysiologiskt innehåll vet betydelsen av sk hörntandslyft vid underkäkens tandkontaktrörelser i sidled. Något hörntandslyft gick inte att åstadkomma i patientens öppna bett, men bettfunktionen fick ändå förfinas så långt som det var möjligt med de förutsättningar som fanns. Bettjusteringen gjordes med sk bettslipningsteknik. När patienten återkom sexveckor senare meddelade hon att eksemet i armvecken nu höll på att försvinna. Ett glädjande besked var också att hon nu för första gången sedan 5 årsåldern utan besvär hade kunnat upphöra med astmamedicin. Patienten kunde nu för första gången sedan barnaåren klara sig utan någon medicin över huvud taget! Den vid förra besöket genomförda bettslipningen följdes nu upp av ytterligare finjustering. Resultatet efter denna bedömdes som tillfredsställande under de förutsättningar som rådde. När jag träffade patienten nästa gång hade sju månader förflutit, och hon hade just en sjuveckors sommarvistelse i USA bakom sig. Samtliga eksem var nu borta. Klimatet i Amerika hade varit varmt och fuktigt, och patienten hade där även utsatts för bilavgaser i stora mängder. Tidigare hade hon omöjligt klarat sådana situationer utan mediciner, men nu hade det gått helt utan problem. Några månader senare berättade patienten att hon hade låtit måla om sin bostad. Tidigare hade hon omöjligt klarat av lukten i samband med en ommålning utan att få svår astma, men nu gick det utan några som helst problem. Efter den upplevelsen hade patienten återlämnat den luftrenare som hon hade haft till låns av Landstinget sedan fem års ålder. Ett knappt år senare for patienten till USA som utbytesstipendiat för en ettårsperiod. Vistelsen där klarade hon utan större problem, och i dag har hon varit symtomfri i 4 år och 11 månader.
SLUTKOMMENTAR
Fallet belyser även organismens utomordentliga förmåga att klara upp olika problem, bara den får lite hjälp på vägen.
PS.
Den häftiga symtomutvecklingen i samband med amalgamutbytet bekräftade mina misstankar. Även hon var med största sannolikhet drabbad av "amalgamsjuka". När jag i dag, 3 år och 5 månader senare, läser igenom den symtomlista som patienten just har fyllt i, finner jag att följande symtom har försvunnit: metallsmak, känsliga tandhalsar, yrsel, ljusöverkänslighet, lässvårigheter (rader flyter ihop), ständiga halsirritationer, klumpkänsla i halsen, oregelbunden hjärtrytm, lågt blodtryck (87/63 vid någon läkarkontroll), illamående, diarréer, håravfall, tyngdkänsla i ben och fötter, svettningar, frossa och diverse fobier. De besvär som återstår i dag är: muntorrhet, överkänslighet mot vissa födoämnen, väderkänslighet och en viss omotiverad trötthet. Kanske kan ett eventuellt framtida utbyte av förekommande guld mot titan och glaskeramik få bort även dessa symtom! Det kan vara av intresse i sammanhanget att berätta att det andra barnet, en son är ett sk kruppbarn som har haft allergiska besvär under hela uppväxttiden. Att mammans amalgamproblem kan ärvas till avkomman är för mig helt uppenbart. 
Detta och flera andra fall, plus resultatet av en undersökning på 100 patienter, med uppföljning av symtom före och efter sanering presenterar tandläkare Olle Redhe i sin bok, "Sjuk av amalgam"
Beställ boken genom att sätta in 330:- kr på postgiro 10 98 50-8 (R-Dental AB) eller ring 023-711592 Glöm inte skriva namn o adress Uttalanden om boken  "Detta är en fantastisk bok. Redhe har en sakkunskap och en bredd som är otrolig med tanke på att han ej är läkare. Boken är som den bästa deckare. Man kan inte låta bli att sträckläsa den." O Lindahl, med dr, prof, Stockholm.
"Författaren har uttryckt i ord det som många har tvekat att våga tänka och än mindre säga öppet. Det är ofattbart att en så väletablerad metod kan vara så käpprätt galen. Hela vår utbildning i tandfyllnad, generationers erfarenheter och många års egen verksamhet har alltså varit grundad på en lögn, som upprepats så flitigt att vi tagit den som sanning."
"Den här boken skall inte läsas av dem som har fattat ett definitivt beslut om att titeln är omöjlig. Deras världsbild kommer att rasa samman och de kommer att få svåra psykosomatiska besvär. Men för dem som har en i grunden positiv syn på sina medmänniskor och på möjligheterna att vid behov hjälpa dessa kommer boken att vara till glädje som kunskaps- och inspirationskälla... Att ha behandlat alla dessa svåra fall, dokumenterat dem på ett grundligt sätt och nu sammanställt erfarenheterna i en synnerligen tilltalande bok är en bragd!"
| ||||
|
Välkommen och tyck till i gästboken
|
