På 1830-talet började en ny barnsjukdom, Acrodyni, uppträda. Den medförde enorm utmattning, starka cirkulationsrubbningar så att tår och fingrar förtvinade, en del barn dog. Man misstänkte alla möjliga orsaker till denna mystiska sjukdom. I början av 1900-talet insåg man att sjukdomen uppkom efter att barnen behandlats med kvicksilverhaltiga salvor och/eller kvicksilverhaltiga tandsprickningspulver. Dessa produkter förbjöds i många länder varvid sjukdomen upphörde där. I en del länder, t ex England, fortsatte man med dessa salvor fram till 1950-talet. Det dog barn in på 1950-talet i dessa länder i Acrodyni.
Varför upptäckte man ej genast sambandet? Jo, endast 1 barn av 500 som utsatts för dessa kvicksilverpreparat drabbades. Detta på grund av att det ej var en vanligt förgiftning utan på grund av att KVICKSILVER ORSAKAR EN IMMUNTOXIKOLOGISK REAKTION hos vissa personer. Denna reaktion uppkommer utan relation till kvicksilverdosens storlek. Detta tog c:a 100 år att upptäcka.
Vad har du i tänderna?
Amalgamfyllningar innehåller 50% kvicksilver.
Berörda parter (tandvård, myndigheter) är överens om
att kvicksilver (Hg) avgår från fyllningarna, däremot
inte om hur mycket och ev. skadeverkningar.
Kvicksilver läcker ut pga:
- Korrosion
- Avdunstning
- Avskavning
Symptom:
Om Du har någon av dessa kvicksilversymptom,
kan Du vara kvicksilverförgiftad.
Onormal trötthet, darrningar, yrsel, huvudvärk/migrän,
stelhet och värk i muskler och leder, dimsyn,
dubbelseende, svårt att fästa blicken, omotiverad
hjärtklappning, upprepade urinvägsinfektioner,
återkommande bihåleinflammationer,
infektionskänslighet, menstruationsstörningar,
ångestattacker, depressioner, lättretlighet,
skygghet, handlingsförlamning.
Vanliga symptom är också:
Allergier, astma, eksem, håravfall, viktförlust,
försämrad hörsel, öronsus (tinnitus),
försämrat luktsinne, försämrat minne (korttidsminne),
koncentrationssvårigheter, svårt att tänka,
stresskänsla, sömnproblem, förstoppning, diarré,
domningar, förlamning,
känslighet för elektromagnetiska fält m.m.
Socialstyrelsen har under 15 års tid tagit ställning för och drivit uppfattningen att amalgam i princip inte har några negativa hälsoeffekter och att patienter endast kan anses sjuka om de har förhöjda kvicksilverhalter i blod och urin (samt ett fåtal med allergisk reaktion på huden eller slemhinneförändringar av typ lichen). De experter som valdes att ingå i Socialstyrelsens senaste amalgamutredning "Blir man sjuk av amalgam" bekänner sig till just denna uppfattning.
WHO har emellertid i sitt kriteriadokument om tungmetaller 1991 angivit att halten av kvicksilver i blod och urin inte återspeglar kvicksilverhalten i kritiska organ som t ex hjärnan. WHO har även slagit fast att det inte finns någon kvicksilvernivå som kan betraktas som säker eller ofarlig för hälsan.
Världshälsoorganisationens, WHOs, expertgrupp konstaterade 1991 att kvicksilver kan orsaka allvarliga hälsoproblem. Expertgruppen fastställde vidare att dentalt amalgam är den främsta källan till kvicksilver i den mänskliga kroppen. Man beräknar att cirka 80 procent av västvärldens vuxna befolkning har amalgamfyllningar. Dentalt amalgam består till 50 procent av kvicksilver vid lagningstillfället. Kvicksilvermängden i amalgamfyllningarna sjunker över tiden och avgår framförallt genom att kvicksilverånga bildas. Den mängd kvicksilverånga som frigörs ökar signifikant när amalgamet belastas och den oxidhinna som finns på fyllningen försvinner genom borstning av tänderna eller tuggande på tuggummi.
Ca 80 procent av den inandande kvicksilverångan från amalgamfyllningarna absorberas i lungorna. Via lungblåsorna tas kvicksilverångan upp i blodplasman där den snabbt diffunderar in i blodceller och andra vävnader. Detta kvicksilver transporteras ut i kroppen och passerar obehindrat ut i cellerna, där ångan oxideras och kvicksilverjoner bildas. Kvicksilverånga passerar dessutom till fostret hos gravida kvinnor. Mängden kvicksilver i fostrets hjärna står i direkt proportion till antalet amalgamfyllningar hos modern. Utsöndringen av kvicksilver som har oxiderats i cellerna är liten, varför kvicksilver efter hand ackumuleras i kroppen. Kvicksilverjoner kan reagera med bland annat svavelbryggor på proteiner och förorsaka stor skada i kroppen då proteinernas funktion ändras.
Huruvida amalgamet utgör en betydande hälsorisk är under intensiv debatt. Trots att det till dags datum ej presenterats några entydiga studier vilka bevisar detta är det emellertid väl dokumenterat att kvicksilverånga är extremt toxiskt och att hjärnans nervvävnader är speciellt känsliga. De första tecknen på kvicksilverpåverkan är diffusa, vilket försvårar forskningen om lägsta dos/respons-nivå gällande kvicksilver. Initiala symptom är bl a trötthet, koncentrationssvårigheter, försämrat närminne och ökad irritabilitet.