Livet måste gå vidare trots Östros Klingvall och försäkringskassan

Försäkringskassans DIREKTÖR (de heter så numera, titeln har man tagit från förlagor inom det s.k. näringslivet, på köpet fick man diverse tillbehör som går under namnet MANAGEMENT inc. ltd etc) i Älvsborgs län heter Lars Arvidsson. Han är ung, välkammad. Han är oklanderligt klädd, inte en skrynkla vare sig på kavaj och - ännu inte - i ansiktet. I gymnasiet var han säkert en duktig elev, kanske s.k A-student eller vad det nu kallas. I bästa fall har han under så att säga resans gång mot sitt höga chefskap också gjort någon sorts turistresa bland alldeles vanliga människor, kanske till och med som någon passar vid en maskin på fabrik; under ett ferielov eller så. Sådana uppoffringar brukar medelklassens pappor uppskatta: -Det är råg i grabben. Nu har han fått en uppfattning om verkligheten "där nere", och så litet fickpengar och sug känsla för nödvändigheten av att stå på egna ben.

Sedan blev det nog universitet och högskola en vända för Arvidsson. Mycket förvaltningskunskap, ekonomisk bokföring, ledarskapets psykologi. Och så gruppsamverkan (kursen "Människor i samverkan" genom lean produktion, en antiTayloristisk helhetssyn på människor). Överkursen hette "Alienationsteori" av Joachim Israel, en frivillig bredvidkurs för djupare förståelse om m ö j l i g a icke önskvärda konsekvenser till följd av ett okritiskt accepterande av lean produktionfilosofin (av elaka kritiker kallad MEAN production!). Envisa rykten gör gällande att ingen enda elev har utnyttjat denna fördjupningskurs. Dels för att den inte ger några extra poäng men fram för allt, för att de ordinarie lärarna betraktar det här "tilläget" som en onödig gest inför kommunistisk propaganda. Av rena slentrianskäl står dock kursen fortfarande upptagen, eftersom institutionen varken har utgifter för vare sig kurslitteratur, kursorganisation eller någon som helst lärarutgift. Den lilla förargelse som kursnamnet eventuellt väcker hos de som studerar kursutbudet kan man sålunda stå ut med: Ingen kan komma och påstå att man enbart lär ut "MEAN" things, den som säger det har inte kollat fakta!

Lars Arvidsson började sedan på Försäkringskassa. Det gick raskt uppåt, ty Arvidsson hade vassa armbågar och höga ambitioner, för egen del. Då han ansågs analytisk och hade en förmåga att se till helheten och därtill hade s.k. stake att våga stå för ett beslut, blev han snabbt populär som s.k. "utförare" strax under högsta chefsnivån inom Kassan i hela länet. Och eftersom han dessutom ansågs extra icke-sentimental, och inriktad på s.k. hard facts, var han ju idealet för att genomföra de genomgripande reformer som STATSMAKTERNA hade ålagt tjänstemännen till följd av en mera än 10 år djup kris (orsakad av försnillare inom bankvärlden och det svenska näringslivet under den tid som Arvidsson fortfarande satt och läste det hopplöst föråldrade med en Taylor).

Elaka rykten säger att Arvidsson kom ovanligt väl överens med sådana som Anna Hedborg och liknande ex-och exellenser. Men det kan lika gärna ha varit partiboken. Eller, möjligtvis, en kombination av de både. Men högste chef blev han i vart fall. Och i teverutan hos "Striptease" satt han nu alltså, tisdagen den 24 november 1998 och besvarade besvärliga frågor om etiken med att belöna kassornas tjänstemän för att de jagar sjuka, arbetsskadade och arbetslösa människor i utbyte mot personlig bonus.

Den här drygt 35-årige Direktören för länets alla sjukkassor, solbränd och fin, goodlocking Guy, stod på sig: Vi ångrar inget, sa han och tittade förtroendeingivande in i kameran (som han hade lärt sig på Riksförsäkringsförbundets chefstjänstemanna utbildning i konsten att hantera media).

-Vi fortsätter prisjakten bland anställda åtminstone också under 1999 och ett tag framåt för att spara in på sjukdagar. (Av någon obegriplig anledning släppte reportern kroken i det läget och lät Arvidsson löpa, han borde t.ex. ha tvingats svara på frågan om hur långt man är beredd att gå den här gången. Ska personalbonusen exempelvis ge utrymme för en chartrad resa med Gripsholm eller något sådant, eller vart vill man komma?)

Det märkliga med denna Direktör är att han talade om människor som vore det död fisk. Fast knappast med samma respekt som den som exempelvis en fiskhandlare gör, där talar man ju med den allra största respekt om varorna!

Fler tjänstemän från Kassorna fick uttala sig. De var rörande överens. Vi är ålagda av STATSMAKTERNA att spara pengar. Självaste Östros vidimerade den saken. Vi har ju levt under en kris (vi?) och nu gäller frågan om "staten ska överleva" (SIC!) Vad det finns för särskilda överlevnadsvillkor för en "stat", till skillnad från människor, den elaka frågan ställde dock inte Stripteasereportern. Kassans chef i Trollhättan (här har man varit bäst i kassans klass!) kände sig mycket förorättad av frågorna, som ju på något sätt implicerade egoistiska motiv hos personalen (när man i själva verket slet häcken av sig för NATIONENS skull, i NATIONENS intresse, som ju Östros hade uttryckt saken) men erkände dock att de direktiv för det här fiskafänget som kassorna nu bedriver faktiskt innehåller en eller annan morot som dock "kommer från överordnat håll" (dock inte från Östros, han håller manschetterna rena, kletar inte gärna ned sig med detaljfrågor; det vore för övrigt s.k. Ministerstyre, och sådant är ju förbjudet!).

Men vad sade då den fryntlige och mediala Socialministern Lars Engqvist om den här saken? Något slags socialpolitisk inblandning i den här nationalekonomiska frågan måste det väl ändå finnas?

Ingenting alls. Ty Engqvist har jobbat på "Arbetet" och vet att välja sina utspel. Endast klädda kort bör spelas ut. (Något som minister Engqvist fick en handfast påminnelse om häromsistens när han fick hela nykterhetsrörelsen på en gång i sitt "knä", med Bengt Göransson till råga på allt i spetsen för den här distinkta knockouten). Så helt obildbar är tydligen inte Engqvist,denna osannolika hybrid av Churchill och Bullens pilsnerkorv!

Engqvist skickade därför i stället fram den föga begåvade f.d. kontoristen i Norrköpings Stadshus, Maj-Inger Klingvall, en skam för hela sekretetarskrået men på samma gång en symbol för ett yrke i utdöende. Men med framtidstro och - fram för allt - partibok kommer man långt här i livet. Ända upp till ministernivå, i vart fall biträdande i det här fallet.

Fru Klingvall talade mjukt och eftertänksamt till tevetittarna. De hårda frågorna är inte hennes bord (även om vi "alla måste vara med och bära bördan". Ja, det måste "vi"). Hennes dag är i stället fylld av rena humanismen och människärleken och de här av RIKSDAGEN beslutade reformerna om arbetsskadeförsäkringen var enbart till för att "vi enbart vill göra det b ä t t r e (uttalad extra mjukt) för människorna." (Se upp när politiker talar om "människor" eller "människorna", de tänker då vanligtvis inte globalt utan strikt nationellt och närmare bestämt då på ett visst urval! Det samma förstås när det gäller "etik", då handlar det om nästan vad som helst utom någon väl definierad tankegång, exempelvis det i dag bannlysta begreppet "solidaritet" eller liknande föråldrade terminologier).

Fru Klingvall försäkrade om och om igen, åtminstone fyra gånger samma sak: Tro mig, tycktes hon vilja säga, tro mig att vi enbart har det motivet att vi alla ska få det b ä t t r e!

Föreningen Rättvisa i Samhället, FRIS, via en taleskvinna som heter Eva Arnheim var inte helt övertygad om Klingvalls humanistiska förtecken utan tog i stället fasta på Östros betydligt uppriktigare uttalanden. Döda fiskar har flutit i land i en skrämmande omfattning i Gävle, Uppsala, Stockholm Göteborg, ja ända upp i Piteå stinker det kring försäkringskassornas kanaler till det omkringliggande samhället! Och därför bildas nödvärnsorganisationer för att ta de drabbades rätt, ett slags frivilligorganisationer i ömsesidig hjälp och stöd för att undgå en långsam kvävningsdöd i kassornas lokaler, ett slags parallell till den tidiga länkrörelsen i Sverige, fast betydligt mera osjälvförvållat, naturligtvis...

Uppmuntrande i övrigt var företrädaren för LO:s rättsskydd och en lokal fackföreningsfunktionär som visade att i vart fall delar av facket omsätter något av talet om solidaritet med de svaga i samhället, ett förhållande som vi som är fackföreningsanslutna nu inte ska missa att göra gällande, om vi nu råkar i den olyckliga omständigheten att bli arbetsskadad.

Beträffande kassornas juridiska vådlighet, vittnade Justitieombudsman Pennlöw utförligt. Av inkomna anmälningar ("ärenden") föranleder 10 procent någon form av kritik ("erinran"), en kritik som givetvis är helt betydelselös, tjänstemannaansvaret är ju nämligen avskaffat, men dock en liten plump i protokollet, speciellt om någon skandalös kvällstidning hugger tag i saken och rent av gör den till en "affär".

För kassans del låg JO:s erinringar på det dubbla: 20 procent av anmälningarna mot kassan föranledde en kritik från JO:s sida. Ingen liten affär, alltså, utan snarare ett helt varuhus.

Till höjdarna i programmet hörde i mitt tycke en kvinna som transporterats till den ökända riksanstalten i Tranås dit kassorna brukat skicka motsträviga och svårutredda försäkrade för specialistutredning. (Den här inhumana terrorverksamheten har jag försökt beskriva utifrån ett fall som jag intervjuade för ett år sedan, det finns på Bosse Walhjalts förträffliga hemsida om kvicksilver, läs den och kvinnans berättelse blir mycket logisk, läs också några av de diagnostiska instrument som används på samma anstalt; en Dr Mengele skulle inte ha uttryckt saken mera elegant! Läs också ett par andra inlägg och personliga vittnesbörd från samma anstalt på den här hemsidan!!).

Den här tarvliga kvinnan hade, enligt Försäkringskassan, helt brutalt "uppenbarligen p l a n e r a t sin graviditet" skrev kassan i sin motargumentation och borde därför inte få någon sjukpenning som straff. Om jag hade varit kvinnans husläkare så hade jag givetvis kontrat med ett intyg om med tanke på den pågående samhällsdebatten om analsex, den kulörta veckopressens anorektiska idealfenotyper etc, så är det osannolikt att en normal kvinna under svåra personliga omständigheter och ytterst osäkra ekonomiska förhållanden etc, skulle ta den oerhörda risken att planera en nedkomst av ett barn till denna osäkra värld.

Ja, tarvligt, det är vad Kassan har betett sig i Älvsborgs län, och i övriga landet också för övrigt.

FÖR V E M ÄR DEN HÄR VERKSAMHETEN TILL EGENTLIGEN?!

 
Ps den som inte har sett det här utmärkta Stripteaseprogrammet kan nog se det i repris.

Godnatt!

Jan Åberg